Detta är taget ur netdocktor.se
Specifik fobi definieras som en starkt överdriven och irrationell rädsla för objekt eller situationer. Då den drabbade utsätts för det fruktade leder det i stort sett alltid till omedelbar rädsla, som kan gå över i en så kallad panikattack. Det som väcker rädslan kan vara:
- Levande varelser (som spindlar, getingar och hundar)
- Naturföreteelser (som höjder och vatten)
- Blod/sprutor/skador (som åsynen av blod och injektioner)
- Specifika situationer (som hissar, flygresor och trånga utrymmen)
- Andra former (som situationer som kan leda till höga ljud, kvävning eller sjukdom)
Hur vanligt är specifik fobi?
Man brukar säga att 7-15 procent av befolkningen utvecklar en specifik fobi någon gång under livet. Förekomsten varierar för olika undergrupper av fobier. Även den genomsnittliga debutåldern varierar mellan de olika undergrupperna, från cirka 7 år för djurfobiker till cirka 22 år för flygfobiker. Fler kvinnor än män utvecklar fobier mot levande varelser, naturföreteelser och för specifika situationer. Kvinnor står där för 75-90 procent av de drabbade. Vid fobier mot blod/sprutor/skador är motsvarande siffra 55-70 procent.
Varför utvecklas specifik fobi?
Biologiska förklaringsmodeller Man har hittat tecken på till synes nedärvda rädslor hos många djurarter, till exempel duckar ankor då de ser något som liknar en hök. Många djurarter spelar även döda vid faror.
Det är lättare att utveckla rädslor för sådant som tidigare har varit en fara för människor, såsom insekter och höga höjder. Ett tydligt bevis för arvets betydelse är att det är vanligt med till exempel spindelfobi men inte fobi mot sådant som till exempel vapen och miljöhot. Studier har visat att genetiska faktorer är mest dominanta gällande specifika fobier mot levande djur. De genetiska faktorerna kan dock inte ensamma förklara fobier.
Inlärningsteori Man kan lära sig att bli rädd för något. Om man till exempel får en stöt då man öppnar en bildörr kan man bli lite nervös och rädd nästa gång man ska öppna dörren. Även en fobi kan, helt eller delvis, vara inlärd. När man har blivit rädd för något börjar man ofta undvika detta. Undvikandet vidmakthåller rädslan, dels för att man genom undvikandet känner sig lättad och dels för att man inte får tillfälle att märka att det var ofarligt.
Ofta kan man se att rädslor lärs in indirekt genom att man ser hur andra beter sig, som när ett barn ser hur rädda föräldrarna blir då de ser en orm. Ytterligare ett sätt att lära sig en rädsla kan vara genom regler, som att “gå inte in i skogen, det finns så många farliga ormar där!”.